Synliga sparkar

Vecka 21 (20+5)

Det är helt fantastiskt och smått ofattbart att se Bubblans sparkar på utsidan magen nu. Igår hade bebisen en liten kvällsshow för mig och sambon. Vi bara låg och kollade på magen som ryckte till lite då och då. Så himla härligt. Imorse när jag vaknade låg jag bara och tittade på min fina sambo som snusade så sött. Blev så kär att jag grät en skvätt. Det är verkligen min tur att vara gränslöst lycklig nu.

Bebismat

Vecka 21 (20+4)

Vet inte vart detta inlägg tog vägen så jag får väl skriva det igen då?

Upptäckte en fläck på mitt linne mitt för högra bröstvårtan. Klev upp tidigt imorse för att gå på toa och drog på mig ett linne. Somnade sedan om med linnet på. Sen var fläcken där. Har ju läst i min gravidapp att det kan läcka råmjölk såhär från vecka 21 men hade visst valt att bortse från den infon. 😉

Lyckodag

Vecka 21 (20+3)

För att lätta upp det lite deppiga humöret efter onsdagens blödning shoppade jag idag det första plagget någonsin till Bubblan. En gråmelerad vadderad overall (onepiece, jumpsuit eller vad du vill kalla det) med neongula detaljer som förhoppningsvis skall värma Bubblan på väg hem från BB i decemberkylan (eller novemberrusket, vilket det nu blir). Det kändes lite pirrigt och konstigt men det gjorde mig också oerhört lycklig. Efter en shoppingförmiddag i Halmstad blev det sol och bad på Tylösand. Helt galet skönt i havet, ville bara vara i och plaska länge. Dagens andra lyckokänsla blev efter att jag hade grävt en liten grop i sanden och lagt mig på mage! Underbart att få sola bort lite av gravidacnen på ryggen. Mycket fin dag!

Mitt i semestern

Vecka 21 (20+2)

Blödning sent igårkväll när jag bajsade. Panik! Inte så mycket men det räckte för att skrämma slag på mig. Inte sett rött färskt blod sen i början av mars. Ringde 112 som sa att det säkert inte var någon fara (sjuksköterskan rådgjorde med vårt förlossningssjukhus), men tyckte jag kunde åka in till akuten för att känna mig trygg och säker. Så iväg det bar till Förlossningen i sambons hemstad. Kändes helkonstigt att knalla in på en förlossningssal måste jag säga. Det var finfina hjärtslag på Bubblan. Jag fick lämna urinprov. Lite vita blodkroppar, annars allt ok. Puh! Idag ringde jag även MVC hemma som lugnade mig ännu mer. Men det måste jag säga; jag som trodde jag var cool, men lite blod gav mig nästan en panikångestattack. Helt skakis i benen och hjärtklappning hela natten nästan. Stackars Bubblan buffade runt ordentligt i magen. Det kan jag förstå, inte lätt att få ro därinne när blivande mamman var helt skärrad.

Halvvägs

Vecka 20 (19+6)

Idag har det enligt min gravidapp gått 50 % av graviditeten. 140 dagar har passerat, 140 dagar återstår. Halvvägs. Otroligt.

Jag ska skriva mer om ultraljudet men vi är mitt uppe i vår sköna semester, är hemma ett dygn nu bara för att tvätta och packa om för nästa sommarstugevistelse, den här gången i Småland.

Vi njuter av att se magen växa, min sambo har känt Bubblans små kickar flera gånger nu. Det är ofattbart och underbart och jag är så lycklig.

RUL

Vill bara skriva kort att ALLT såg bra ut med Bubblan. Alla organ utan anmärkning. Normal hjärtaktivitet. Nu börjar århundradets bästa semester. Skriver mer imorrn!

😍

RUL idag

Vecka 19 (18+3)

RUL idag kl halv tre. Jag är så nervös så jag mår lite illa. Lyckligtvis lugnar Bubblan mig genom att köra lite morgongympa medan jag väntar på tunnelbanan till jobbet. Fina kickar Bubblan, jag blir stolt över dig!
Återkommer i eftermiddag, förhoppningsvis med fina besked.

En morgon kvar

Vecka 19 (18+2)

En morgon kvar att kliva upp tidigt, gå på toaletten, sätta på kaffebryggaren, ta fram knäckebröd, smör och ost, slå på teven på nyhetsmorgon, tjata på sambon att kliva upp, äta frukost, borsta tänderna, fixa frippan och sminket, hämta cykeln på balkongen och åka iväg.

En morgon kvar att gå de dryga sextio trappstegen upp till min arbetsplats.

På lördag åker vi hit!

En veckas avkoppling, fast också en del jobb. Vi ska fixa golvet i vår gäststuga så vi har någonstans att sova med Bubblan nästa sommar.

 

 

Mammaträff

Vecka 19 (18+1)

Imorse var jag på mammaträff på MVC. Mitt MVC har en sådan träff för alla blivande förstföderskor runt vecka 20. Eftersom jag är bortrest på semester nästa vecka fick jag gå nu, vecka 19.

Det var jag och åtta andra tjejer i åldrarna 27-41 som lyssnade på chefsbarnmorskan. Hon pratade om alla gravidkrämpor du kan tänka dig, från topp till tå, bokstavligt talat. Nästäppa, näsblod, blödande tandkött, lock för öronen, halsbränna, magknip, gaser, förstoppning, hemorrojder, foglossning, ligamentsmärtor, stickningar i händer och fötter, åderbråck.

Den här barnmorskan hade jobbat inom psykiatrin innan hon blev barnmorska och det märktes, för hon la väldigt mycket tonvikt vid det mentala, och pratade inte så mycket om det fysiska. Men jag tyckte att det hon sa var oerhört viktigt och jag tänker ta fasta på det. Hon sa att det viktigaste när barnet kommer är inte att du har laddat upp med kläder och storshoppat på lekland, att du har babygym och går på babysim, att du läst på så att du i princip kan vara din egen barnmorska. Det viktigaste är att du som mamma är ”här”, sa hon och pekade på huvudet, och ”här” och pekade på hjärtat. Det snörde nästan ihop sig i halsen på mig när hon sa så. Hon har ju rätt.

Visst, många tips och trick för att träna bäckenbotten och rygg och allt vad det är, är ju också bra. Men om man ska orka allt det som kommer med ett litet barn, som kanske får magproblem, eller sömnproblem, eller både och, så är det viktigaste att du som mamma orkar vara ”här och nu”.

Så hon förordade mindfulness-övningar och yoga. Sista tipset vi fick innan vi gick var: Sitt ned i två minuter och borsta tänderna. En minut för överkäke, en för underkäke. Hon sa att vi kommer tycka det tar hundra år, men försök att borsta en tand i taget och tänk på den tanden under tiden.

Syftet är inte bara rent flum, att vara här och nu, utan att också träna på att inte ha total kontroll över sin tid, att tänja på hur lång tid saker och ting tar. För när magen växer kommer orörligheten, och då kommer det kanske att ta 12 minuter att gå till tunnelbanan istället för 7 minuter, vilket kanske kommer resultera i ett antal missade tunnelbanor. Och när barnet kommer, kan mat-, bajs- och kräk-situationer göra att man dyker upp 45 minuter efter avtalad tid.  Så vi i dagens samhälle som är så vana att ha kontroll över vår tid, ska träna på att låta tiden gå. Att stå i rulltrapporna var ett annat tips. Stegen i rulltrappan är ändå för höga för att det ska vara snällt mot vårt bäcken 🙂

Tyckte det var en jättebra träff och bär med mig vad barnmorskan sa. Ska träna lite mer avslappning nu under semestern. De andra tjejerna pratade jag inte så mycket med, det blev inget uppstyrt att ses under graviditeten, men ses vi igen på nån föreläsning så kanske det känns lättare att ta kontakt.

Regn idag. Det betyder soffläge och bokläsning, hela kvällen lång. Härligt.

Ur form

Vilken sjukt konstig dag det blev igår. Alltså den började bra, fin morgon, jag cyklade till tunnelbanan, allt kändes bra. Förutom incidenten med tanten i hissen dåra.

Men väl på jobbet började jag känna mig trött, seg, hade lock för öronen och huvudvärk, var lite illamående. Kände också av foglossningar ordentligt igår, det gjorde ont oavsett hur jag satt. När jag gick och köpte lunch gjorde det ont, ändå gick jag så tätt med benen jag kunde utan att knäna skulle slå i varann.

På tunnelbanan hem var det mycket folk. Det var varmt, jag fick vallningar och mådde illa. Hade ont. Skulle byta tunnelbana i Gamla Stan. Reste mig upp och skulle ta mig förbi en (höggravid) kvinna och rätt vad det är: ”Kan jag få flytta min hand och mina blommor innan du förstör dom?!” Då höll hon tydligen  i en blombukett och min väska hade stött emot. Hon suckade HÖGT och satte sig på min plats och blängde på mig. Jag klämde ur mig ett ynkligt förlåt och gick ut på perrongen.

Och då kände jag att tårarna kom. Jag hade inte alls förstört hennes blommor och visst, hon hade kanske en lika rutten dag som jag, men lite gravidlojalitet kan man väl få, eller?

Stod där med tårarna rullandes innanför solglasögonen och fick sen hålla mig hela vägen hem för att inte börja lipa mera. Väl på cykeln toklipade jag, så jag knappt såg vart jag körde och när jag stängt dörren om mig hemma gick jag raka vägen till sängen och låg där och bara grät och grät och grät. Utan orsak egentligen, för det som hände var ju en skitsak.

När min sambo kom hem la han sig i sängen med mig och vi kramades och pratade och det blev en jättefin kväll sen, vi grillade lax och han hade köpt jordgubbar till efterrätt.

Men det var en konstig dag. Idag känns det bättre, även om foglossningen hänger kvar. Knappt halvvägs och det gör rätt ont alltså, hoppas verkligen det inte blir värre och värre.

Fyra dagar kvar till RUL och semester. Jag räknar ner, believe you me.