Lite besviken

Tyvärr måste jag säga att jag nu är lite besviken på Reproduktionscentrum.

När vi satte in guldägget som blev Bubblan så var det 6 ägg till som också hade befruktats. De skulle odlas vidare och vi skulle få brev hem om några embryon hade klarat sig till frysen. Nån gång efter påsk sa dom.

Idag har det gått fyra veckor sedan embryoinsättningen så min sambo ringde Reproduktionscentrum för att kolla vart det där brevet blivit av och höra hur det gått för våra sex embryon. Sex chanser till syskon till Bubblan tänkte vi.

Han fick svaret att inget embryo klarat sig till frysen och att man då inte får något brev. Men det kunde de ju ha sagt och så kunde de också ha varit mer tydliga med när vi skulle sluta hoppas på det där brevet.

Jag har sett det som nåt positivt att brevet dröjde, att det berodde på att embryona kunde odlas vidare och de därför ville avvakta med svar.

Jag gissar att man inte får vara besviken när man precis fått veta att man är gravid, men lite deppad är jag ändå. Nu har vi ju ännu mindre chans till syskon till Bubblan och jag skiter i dom som tänker att jag ska vara glad över att vi får ETT barn, vi har inte fått det än, vi vet inte ens om hjärtat slår på Bubblan, så kanske inte så konstigt att jag hade hoppats på detta. Dessutom kommer mina ägg att vara i ännu sämre skick om ett par år. Hade varit fint att frysa in dom jag lyckats klämma ur mig nu.

Så det är litegrann två besvikelser som bakas samman nu, en som går att göra något åt och kan hjälpa andra att slippa bli besvikna (bättre kommunikation från RC’s sida) och en som vi inte kan göra nåt åt som bara blir att svälja som alla andra  besvikelser vi tuggat i oss de senaste åren.

Äh, jag vet inte. Kändes trist bara.

Påsken, eller Vi hade i alla fall tur med vädret

Var ska jag börja? Man ska inte vänta en hel vecka med att blogga, det blir för mycket att skriva då. Nästan så att jag skulle behöva skriva ett abstract om det här inlägget.

Det här inlägget kommer att handla om att jag fick en panikgråtattack efter ett hemskt tandläkarbesök i torsdags, var magsjuk på fredag och lördag och förkyld på söndag, måndag och tisdag. Dessutom var jag illamående och hade feber till och från hela påskhelgen. Igår på ruvardag 11, 14 dagar efter ÄL, fick jag en mindre blödning.
Men vi hade iallafall tur med vädret.

I torsdags skulle jag alltså till tandläkaren för sista gången på ett bra tag för att sätta in en krona. Det skulle gå på en halvtimme och ej vara jobbigt. Jo pyttsan! Fästet på kronan satt långt under tandköttet som blödde och blödde och den kunde inte fästas så länge som det blödde. Till slut gick bedövningen ur och det ilande i tanden som uppstod då var inte av denna värld. Nya bedövningssprutor och nytt försök till blodstillande. Jag kände hur hjärtat slog och slog och jag höll en hand på min mage och tänkte ”Lilla Bubblan, det är inget farligt, stanna kvar snälla”. När det äntligen var klart var jag genomsvettig. 5000 kr fattigare stegade jag ut från tandis, ringde min sambo och började tokböla. Tur solen sken så mina solglajer skymde det mesta. Så himla hemskt. Har fortfarande lite ömhet kvar i tandköttet, hoppas det läker snart.

På långfredagen begav vi oss norrut till pappa, kände mig lite risig i magen på vägen och det behövdes ett akut toastopp under vägen, men så kan det ju vara ibland. Väl framme kände jag mig lite illamående men tänkte att det lika gärna kunde vara biverkningar från Lutinus. Efter förrätten vid middagen sa jag dock tack för mig och sen var jag sängliggande till dagen därpå. Jag höll stenhårt emot kräkningar (jag känner att då har man gått över en gräns och sen är maginfluensan ett faktum), men fick springa på toa många gånger under natten. Febern kom och gick.

Det kändes bättre på påskafton och jag kunde äta igen, vi åkte till sommarstugan och från och med mitt på dagen så blev det istället det totalt motsatta läget. Stopp i röret så att säga. Men jag var sååå matt.

På påskdagen mådde jag först fint, fast efter en promenad på ett par km var jag helt slut. Var så deppad över att jag inte orkade sitta ute i solen och läsa, gotta mig i det fina vädret. Ville mest sova och jag var nu förkyld istället. Vid middagen fick jag bara i mig lite, lite och blev illamående igen. Gissa om jag analyserade sönder det här illamåendet som gravidsymptom, samtidigt var det i så fall väldigt tidigt.

På annandag påsk skulle vi åka hem, men vi grillade korv utomhus innan, jag fick stolt i mig en korv med bröd (nästan). Satt sen illamående nästan hela bilresan hem. Dessutom hosta, snuva och ont i huvudet.

Igår jobbade jag hemifrån eftersom jag fortfarande var förkyld. Det gick sådär. Jag var så på helspänn eftersom att jag vid förra ruvningen hade fått ordentliga blödningar på den här dagen, ruvardag 11. Jag tror jag kollade trosskyddet 100 gånger igår. Till slut såg jag något som inte var Lutinus-vitt och när jag skulle sätta in eftermiddagstabletten kom det rent blod på applikatorn. Jag ringde min sambo. Han kom hem lite tidigare från jobbet, han kunde inte heller koncentrera sig stackarn. Vid isättning av sista Lutinus-tabletten inför natten var det bara lite koagulerat blod, men det var med tunga hjärtan vi somnade igår.

Ett streck

Eftersom ni inte vet vem jag är (högst sannolikt är det så åtminstone) så finns det ju ingen poäng med att jag mörkar saker här.

Jag tog ett grav-test igårkväll när sambon var iväg på innebandy. Tänkte redan när jag kom hem från jobbet att jag inte skulle gå på toa förrän vid kl 21, så det skulle bli ett bra utslag.

Det blev bara ett streck.

Så: mens+inga symptom överhuvudtaget+minus på stickan=ej gravid.

Blev så ledsen fastän jag nästan redan förstått det men inte velat tro på det. Sambon blev också ledsen när jag berättade, han sa att om det hade blivit ett plus hade ju han velat vara med. Det fattar jag ju, så jag lovade att inte göra så igen. Själv.

Test igen på söndag. Bara för att det då är ruvardag 18 och det är den dagen vi ska testa, så då gör vi det.

Idag är det i alla fall Alla hjärtans dag, jag önskar alla läsare en fin dag fylld med mycket pussar och kramar. Långa kramar, minst 7 sekunder, så lyckohormonerna frigörs. Glöm inte att krama varandra läääänge!

Jag är faktiskt också väldigt lycklig för att min bror har träffat en tjej som han får fira dagen med. På söndag ska dom komma på middag hos oss och vi får träffa henne för första gången. Vi kanske inte är upplagda för det, men samtidigt kan det vara skönt med lite distraktion.

Ikväll är jag och sambon bjudna till en av mina bästa vänner på pizza och öl efter jobbet. Det kommer vara mina tre bästa vänner, deras män och barn. Det ska bli mysigt!

Upp och ner

Tredje mensdagen idag och det känns som det börjar klinga av nu. Men en liten strimma hopp finns ändå att det bara var det ena embryot som inte fäste. Att det andra finns kvar därinne och mår prima.

Sen läser jag på alla IVF-bloggar och ser deras kategorier;  IVF1, FET1, FET2, IVF 2 osv. Jag inser att jag tänker väldigt naivt när jag tror att det här ska fixas på första försöket. Eftersom bara två ägg av fem blev befruktade och de stoppade in båda, måste jag genomgå ett nytt protokoll med nässpray och sprutor om vi ska försöka igen. Dessutom bör man vänta nån månad emellan för att undvika överstimulering. Alltså, jag hade faktiskt tänkt att det skulle bli en bebis 2013, och jag vill INTE sluta hoppas på det.

Om

Om det visar sig att jag är gravid, trots den här mastodontblödningen, så var det såklart värt det. Alla gånger. Men annars, fy fasiken. Jag blir så deppad.

Jag köpte två graviditetstest igår, så vi ska ha hemma inför testdagen på söndag. Jag köpte två, för jag hade tänkt att testa imorse. Så jag fick veta och kunde släppa tankarna på det. Men blodflödet som kom när jag reste mig ur sängen fick mig helt att glömma bort det. Så var det med det.

Kanske dags att redan nu acceptera faktum så man kan ladda om. Har läst på Reproduktionscentrums hemsida att 75 % av deras patienter blir gravida. Men att det kan krävas flera försök, både med färska och frysta embryon. 75 %. Jag gillar den siffran.

Idag ska jag ha utvecklingssamtal med chefen. Hade nästan tänkt att försöka boka om tiden, men jag gissar att det inte kommer finnas nån bättre eller sämre tid. Lika bra att få det överstökat även om jag skulle säga att jag till 100 % tänker på min egen privata utveckling just nu. Jobbet kommer i typ tredje hand.

Hoppet

Får väl ärligt säga att dagens blodflöde inte lämnar mycket hopp inför testdagen på söndag. Men ni läsare är så fina som peppar och stödjer och det är sant som nån sa, en blödning kan vara något bra. I mina papper jag fick med mig från RC stod det också att jag ska ta ett test trots blödning. Man kan vara gravid i alla fall!

Jag använder menscykel-appen P Tracker och där knappade jag idag in att mensen kommit. Bara för att få ordning på dagarna. Har också laddat ned en gravid-app och reggat ett hittepå-BF. Det kanske är att jinxa men det kanske också kan vara bra med lite positivt tänkade.

Ruvardag 12 idag.

2 oktober 2012

Worst day ever.

Igår var det cykeldag 30 och ingen mens var i sikte. Vi har dessutom haft min pappa och hans sambo på besök i helgen och det har ju varit minst sagt påfrestande eftersom dom inte vet något om läget, samtidigt som det har varit härligt med distraktion och det har varit en jättemysig helg.

Igår efter jobbet åkte jag och en kollega till Oslo. Vi skulle jobba hela dagen idag från tidig morgon, så vi åkte dit kvällen innan så vi kunde komma upp och iväg tidigt.

Inatt vaknar jag, helt genomsvettig, så där svettig att håret, kudden, lakan och täcke är blött. Usch så äckligt. Och så blod på lakanet. Klassiskt. Men jag vet inte när jag senast blödde så på natten att jag blödde igenom trosskydd. Pinsamt också när man bor på hotell. Det hade gått igenom lite till bäddmadrassen.

Till råga på allt hade jag bara tagit handbagage och inte packat ned duschgrejer, så jag duschade bara mig själv ren och varm utan att tvätta håret, stoppade i tampong och fick försöka bädda om i sängen för att slippa det kalla och blöta.

Kan väl meddela att jobbdagen blev minst sagt ofokuserad, tur jag hade en bra kollega med mig som stöttade.

Sambon hämtade mig på Centralen när jag kom från Arlanda Express ikväll, jag föll i gråt så fort jag såg bilen svänga in på parkeringen. Jävla skit att det inte tog, men så kraftigt som den där mensen kom så undrar jag om det kanske ändå var nåt på G som sen släppte.

 

31 augusti 2012

En sommar har gått. Knappt en sommar. Det sämsta sommarvädret sen Dackefejden känns det som. Inga bebisar har det blivit heller, trots att vi hållit vårt avtal. Och det har inte varit lätt vill jag lova då två av semesterveckorna tillbringats i sommarstugor med först min släkt och sen min sambos. Dessutom hade jag sammanlagt 16 dagars mens på en 30-dagarsperiod. Det var ju sådär kul. Alla ägg som inte blev befruktade och ville ut. Fy.

Semestern avslutades med en helg i Göteborg, en natt på hotell i Marstrand då vi firade vår 5-årsdag, och att mensen kom.

Jippi.

Nu har jag haft blodblandade flytningar i två dagar, så sannolikt är mensen på väg igen. Ska invänta första riktiga mensdagen och sedan ringa Sophiahemmet och boka tid för VUL inför vårt tredje och sista inseminationsförsök. Efter tre försök ökar inte chansen att bli gravid med insemination säger vår läkare. Men vi ska bli gravida nu. Så är det bara. Tredje gången gillt.

18 juni 2012

Äntligen slut på mensen/mellanblödningen. En hel jäkla vecka. Suck!

27 maj 2012

Mens till högstbjudande! Ett första bud? Någon som sitter därute och hoppas på att hon inte är gravid kan gärna få den. Bortskänkes! För jag vill inte ha den. Men idag kom den.