Urk

Vecka 26 (25+1)

Jaha, det klagomålet om förstoppning fick jag snabbt äta upp. Kom hem från jobbet i onsdags och kände mig sååå svag. Satt illamående och åt middag bara för att få i mig energi, sen fick jag gå och lägga mig och vila. Sent på kvällen kom diarrén och höll i sig hela natten. Inte mycket sömn.

När magen var tom så blev det lite bättre, men det förde med sig så mycket annat trist. Enorma kramper och gaser i tarmarna som påverkade min foglossning i ljumskarna och kändes som ordentlig mensvärk, ont i ryggen, tung bebismage, jag blev helt orkeslös och trött, fick ont i huvudet. Och så toppades det med en liten blödning på lördag morgon. Sannolikt från fiffin för den gick snabbt över, men jag hann få panik och det blev en rätt ångestfylld helg. Det blev något bättre när även sambon drabbades av magviruset för jag hann tro många saker innan dess (matförgiftning, att jag fått i mig gluten eller att gravidhormonerna gått bärsärk).

Framförallt var det sammandragningarna som stressade mig och såklart orsakade tarmkramperna och min stress en hel del av detta. Och jag bör ju helst inte få så mycket sammandragningar, men det måste ju vara väldigt vanligt att man får det i och med ett magvirus när magen är helt upp och ned. Eller är det bara jag som drabbas såhär? Känner mig liksom ensam med mina symptom? Dom får gärna vara ovanliga men inte farliga.

Idag mår jag äntligen bra igen men jag sov pissdåligt pga att sambon snarkade, att E sov jättedåligt och fick sova hos oss och for runt som en kompassnål i sängen, och så bebisen som körde workout och sammandragningar på det.

Nu håller vi tummarna hårt för att inte E ska drabbas av diarré för då är Barcelonaresan på torsdag rätt hotad. Känner längt och stress på samma gång. Är vääääldigt glad över att jag har mitt rutinbesök hos barnmorskan på onsdag så jag kan få svar på mina frågor om hur illa det är med sammandragningarna.

En glad nyhet var ändå att vi bara över helgen hann bli erbjudna och få plats på vårt förstahandsval vad gäller förskola till E. Det kommer att bli 650 meter gångväg genom parken där vi bor. Vi ska skriva avtal ikväll, förhoppningsvis kan vi också förhandla till oss ett bra startdatum, dvs så tidigt i augusti som möjligt.

100

Vecka 15 (14+1)

Jaha, så har man då varit gravid i 100 dagar. 180 dagar kvar, typ. Mina bröst har äntligen (ja, jag säger äntligen) börjat ömma och svälla. Jag säger äntligen för symptom kring tuttarna har verkligen varit obefintliga. Förra graviditeten ömmade brösten från dag 1. Vet inte om det bara är normala skillnader i graviditeter eller om de ömma tuttarna förra gången berodde på att jag var fullproppad med hormoner. Det är ju väldigt skönt att slippa den här gången.

Nu sova!

Hann med

Vecka 9 (8+0)

Jaha, utvärdering av helgen då.

I helgen hann jag med följande:

• Köpa julklappar. Det var faktiskt ett overkligt julshoppande för det var lyckat, avslappnat, ostressigt och effektivt och jag hann till och med sitta ned innan start med en kaffe och planera shoppingen. Denna lyckade förmiddag skulle dock karma ta hand om senare på dagen. Läs under punkten Tillägg.
• Träna. Nej.
• Gå på adventsfika. Ja, väldigt trevligt. E lekte jättefint med (runt) sina bebiskompisar.
• Julstäda lägenheten. Mjaa, den värsta smutsen försvann.
• Umgås med min sambo o son. Jodå, fick bland annat en fin lördagsmorgon med min son och en fin lördagskväll med min sambo.

Tillägg

• På grund av hormoner och annat så blev jag helt förstörd av att min sambo oannonserat gav sig iväg och tränade på lördagen när vi skulle städa. Så jag hann vara ledsen och gråta halva dagen. Därav ingen träning för mig.
• Vi lagade ett helt fantastiskt gott minijulbord på lördagskvällen; sill, skinka, prinskorv, köttbullar, Janssons frestelse och rödbetssallad. Det godaste jag ätit på år och dag.
• På söndagkväll när jag satt och njöt av resterna från lördagens julmiddag kände jag nåt hårt i munnen och spottade ut det. Ut kom min krona, som jag satte in under stor smärta och våndor för 1½ år sen. Jaha, vilken tajming att behöva fixa den såhär innan jul, när jag är gravid och bara vill låta hjärnan få ta det lugnt.

Har fått en akuttid kl halv två idag. Längtar efter att fixa till tanden men gruvar mig inför hur jag kommer må.

Och så lite utveckling på det. E kan nu krypa upp i ena soffan själv. Det känns asläskigt för sen kryper han upp mot ryggstödet och ställer sig upp och sen bara travar han rakt ut från soffan. Vore man inte där och fångade honom skulle det bli luftfärd ner i golvet och ajajaj.
Han kan också klappa händerna, eller snarare klappa nävarna. Han slår ihop sina knutna nävar när man själv klappar händerna.

Lipsill

Vecka 30 (29+6)

75 % av graviditeten har gått. Mer än det om du frågar mig, jag har en känsla av att Bubblan kommer att dyka upp tidigare än 40+0.

8 veckor kvar innan mammaledighet. 40 arbetsdagar.

Jag lipar för allt och inget. Jag försöker skriva förlossningsbrev, men jag kommer bara ett par rader så storlipar jag. Det är så stort för mig att jag ska föda vårt barn att jag inte vet vart jag ska ta vägen med alla känslor. Jag är absolut inte rädd, det är inte det, utan det känns som om jag kommer vara med om mitt livs upplevelse och jag längtar. Jag har svårt att ta kritik, är lättretlig, lättstött och blir lätt sårad. Rörs till tårar av allt från cancersjuka till tv-reklam.

I lördags när jag hejade på sambon som sprang Lidingöloppet sprang helt plötsligt Anders Gyhlenius förbi. Ni vet han med obotlig lymfcancer som varit med i SVT’s program En klassiker. Han springer sitt 40:e Lidingölopp med cancer i kroppen och bakom honom, på varsin sida som livvakter, springer hans son och dotter med en hand var på hans rygg, som för att stötta honom framåt. Fy så jag lipade när jag såg det. Blir grötig i halsen bara jag tänker på det.

Note to self: ät inte jordärtskocka, inte på något vis. Magknipen from hell dyker upp några timmar senare och håller i sig.

Motsatser

Vecka 25 (24+6)

Helgen har varit superhärlig och lite jobbig.

Jag är lycklig men börjar gråta för inget. Jag mår toppen men tycker det är jobbigt när foglossning, svullna ben och fötter, nässelutslag och lock för öronen sänker min allmänhälsa. Jag njuter av att vara gravid och jag klagar över att det kliar och gör ont. Jag somnar så fort jag lägger huvudet på kudden, men jag vaknar av att det är varmt, att det gör ont, att jag är kissnödig.

Jag älskar att Bubblan sparkar och boxar åt alla håll och kanter mest hela tiden, men gnäller när Bubblan trycker mot en redan full kissblåsa eller mot ett revben.

Fullt av motsatser. Livet. Som det är, lite mer extremt nu bara. Känslorna är utanpå också, gråter för minsta lilla och är väldigt lättsårad.

Idag ska vi på rutinkontroll på MVC. Jag längtar. Ska bli skönt att ta lite prover som förhoppningsvis visar på fortsatt bra värden. Ska bli fint att lyssna på Bubblans hjärta och mäta magen för första gången. Nu är det dags för att bli ett kryss på en kurva. Och så vill jag boka in datum för TUL, nåt att se fram emot.

Ajöss!

Vecka 12 (11+5)

Idag säger jag Ajöss & Good Bye till detta! Detta har legat i min kyl sen strax innan jul till och med idag. Men nu åkte det ut och imorgon skall jag returnera allt till Apoteket. Vissa förpackningar är inte ens öppnade och jag tycker det är bättre om dom får ta hand om alla tomma sprutor och nålar också. Det känns lite läskigt att kasta det, men det är lika bra, finns ingen anledning att det ska ligga i vår kyl och påminna om tristare tider.

När jag böjde mig fram och skulle ta fotot kände jag den sterila doften som kom emot mig. Jag nästan kväljdes av den. Skönt att det är över.

Kram till er som kämpar

Vecka 10 (9+0)

Borde vara en helt igenom lycklig dag när jag nu går in i tionde veckan. Tvåsiffrigt. Det är så stort. Varje vecka är en delseger!

Men jag sov väldigt dåligt inatt, vaknade av illamående, det var för varmt, vaderna var svullna och brösten stack. Låg vaken säkert i en timme efter att jag tuggat i mig en banan. Öppnade fönstret och försökte somna om. I morse började jag gråta av en reklam på TV, jag har helt klart sömnbrist, man kan inte skylla allt på hormoner.

Och när jag läser andras bloggar om missfall och negativa tester följt av mens blir jag så nedstämd för deras skull. Önskar så de fick känna samma glädje som jag. Jag önskar det så mycket.

Kram till er som kämpar vidare. Ni är så starka!

Ruvardag 4

Symptom:
Ömma bröst och bröstvårtor. Men det har jag haft i en vecka nu snart, alltså sedan äggplockningsdagen, så det måste bero på hormonerna. Jag kan ju omöjligt ha varit gravid när mina ägg var utplockade, haha.
Ont i ryggen, kan bero på att vi var ute och gick länge i söndags och jag är sjukt otränad.
Förstoppad. Jodå, det var jag typ hela förra veckan men det ”löste sig” igår haha, tur det finns starkt kaffe på jobbet. Sorry för äcklig information.

Jobbet:
Äntligen startar projektet som jag väntat på att få projektleda i över ett år nu. Projektuppstart imorgon och jag känner mig taggad, mycket för att jag känner att mina kollegor litar på mig, att jag får jobbet gjort. Härlig känsla.
Det där större kundansvaret som jag och en annan kollega skulle få på grund av att en säljare skulle sluta, det bara försvann puts väck då ledningen vips presenterade en ny säljare, som skall börja typ imorgon. Jag kan känna mig lite överkörd där faktiskt. Först ger man mig ett uppdrag jag inte kan säga nej till fast jag inte kände mig redo, sen hux flux är det andra bud som gäller. Jag hade ju faktiskt förberett mig för det här nya ansvaret, jag tyckte det var rätt illa gjort faktiskt. Jag kan förstå att man ville hålla nyanställningen hemlig för säljaren som sa upp sig, men dom kunde väl berättat för oss två som  skulle ”låtsas” ta över. Dåligt gjort måste jag säga.

Annars då?
Jag mår fint. Ikväll ska jag på Gondolen och dricka drinkar med mina fina bästisar. Det ryktas om att dom har goda alkoholfria drinkar där. Jag och sambon är så kära så det är lite töntigt nästan. Vi går och ger kärleksförklaringar till varann stup i kvarten (ej överdrift). Vi klappar på min mage och viskar ”stanna” till guldägget. Tre jobbdagar kvar (inklusive ett sista tandläkarbesök, blä) och sen får vi påsklov. Ljuvligt!

Tack alla ni som hejar och hoppas och håller tummarna för guldägget. Vilken fin värld jag upptäckte här bland er. Kram!

Snabba puckar

Det var ju bara helgen som hann gå nu mellan VUL:en och jag tyckte det var lite kort tid. Vi har riktat in oss på äggplockning nästa måndag den 25 och tänkte att det andra VUL:et blir runt den 21-22 mars. Men visst, man gör ju som läkaren ordinerar. Så iväg det bar till Uppsala igår, direkt efter en timmes tortyr hos tandhygienisten. Jag är tandvårdsrädd och går hos en specialisttandläkare, det är en pärs för mig bara att gå dit.

Gårdagens läkare var av det något mumlande och otydliga slaget, men det stod helt klart att han hittat 11 äggblåsor, varav fyra var över 17mm. Tjihoo, eller vad man ska säga. Jag fick ta ett blodprov till, som skulle avgöra om det blir äggplockning redan på onsdag eller fredag den här veckan. Helt normalt enligt läkaren att göra äggplock på CD10 eller CD12 när man kör korta protokollet. Så snabbt liksom, egentligen bara några dagar innan vi först hade planerat, men en annan vecka och lite tight även för mig att ändra mötesplaner. Bland annat ska jag gå på en endagskonferens på fredag, men den ryker ju nu, det blir antingen äggplock eller embryoinsättning på fredag.

Vid 15-tiden ringde barnmorskan från RC och meddelade att mina nivåer var så pass höga att de inte ville vänta längre med äggplockningen. Så igårkväll blev det inte alls en Gonal-F-dos och en Orgalutran-dos utan det blev en stor Ovitrelle-dos istället. Sprutfri ikväll och äggplockning imorgon. Hjälp!

Men ändå, 11 ägg, varav 4 redan mogna. Håll tummarna för att fler än de fyra växer sig stora tills imorgon.

14 mars 2013

CD 4 och sprutdag 4.

Först lite symptom: Har haft lite problem idag på jobbet med att magen spänner, mest på vänstersidan. Jag har suttit största delen av dagen med helt uppknäppta brallor. Tur jag hade en lång tröja på mig idag som täckte.  Känns lite bubbligt i magen också, men det kan också bero på det kolsyrade vattnet de har på jobbet.

Mensen slutade tvärt igår, bara tre ynka dagar och så; borta! Jag KAN inte låta bli att tänka att det finns en yttepyttechans att jag är gravid för det har man ju hört om alla som fått mens trots att dom varit gravida. Även min mamma när hon väntade mig. Jag har alltså inte tagit något graviditetstest. Jag orkar bara inte med att se det där ensamma strecket på stickan. Kommer mensen, ja då brukar det vara besked nog. Nu kan jag inte hjälpa att jag funderar lite. Men det kan ju bero på hormonerna också, såklart.

Är annars på väldigt bra och optimistiskt humör. Imorgon är det dags för VUL och blodprov på RC och jag ser även fram emot en liten biltur med sambon.

Och lyssna på det här då: enligt vårt behandlingsprotokoll kommer det att bli äggplockning den 25 mars, på självaste Marie Bebådelsedag. Med tanke på mitt namn (Mary) är det ju i det närmaste komiskt.

Jo, det har man ju hört sen förut att ett barn som blir till på Marie Bebådelsedag kommer att ploppa ut på julafton. Bara att ställa in sig på bästa julklappen någonsin i år då!

Den 25 mars kallas ju också Vårfru-dagen som praktiskt nog för oss svenska lät som Våffel-dagen, och så kunde vi helt plötsligt utan dåligt samvete börja smaska våfflor en viss dag på året.

Jag tror jag ska rota fram vårt gamla våffeljärn och så äter vi våfflor när vi kommer tillbaka från äggplocket. Förra äggplocket åt vi faktiskt pannkakor när vi kom hem.