Grannar

Vecka 19 (18+0)

Jag har cykeln i lägenheten (på balkongen) så fastän jag bor bara en trappa upp tar jag hissen ned med cykeln på morgonen. Igår åkte hissen uppåt först och in kom en tant som bor i huset som hejar glatt varje gång man möter henne. Hon sa hej och nånting om att det inte gick så bra att cykla på fjärde våningen. Så tittade hon på mig och sa: Jag känner inte igen dig. Jag bor på första våningen, sa jag, jag har bott här i tre år. Ja, sa hon, jag åker ju alltid hiss, ner till bilen i garaget, så ses man inte i hissen ses man ju inte alls. Precis när hissen stannar på entréplan får hon ur sig: men tio år, så länge har ju inte huset funnits ens (underförstått att jag skulle ljuga). Listen up pensionär, tänkte jag och sa snällt: TRE år sa jag.

Jag skakade på huvet och gick ut, jag menar, tanten hejar som sagt varje gång hon kör förbi i bilen, senast i förrgår, vem tror hon att hon hejar på då?

Till saken hör att jag var med om samma sak bara förra veckan. En annan tant, som inte ville släppa in mig, min cykel, min väska, min matkasse och min systemetkasse när jag dragit cykeln uppför barnvagnsdelen av trappan. ”Jag känner inte igen dig”, kom det ur henne med.

Jag undrar om pensionärerna i huset har nån kampanj nu att stoppa inbrottstjuvar under sommaren, och visst, det är ju en fin tanke, men om man har minne som en guldfisk kanske man inte ska lägga så mycket vikt vid om man känner igen nån eller inte.

I vår brf bor det barnfamiljer eller pensionärer. Jag och min sambo som varit DINKs i tre år är verkligen i minoritet. Pensionärerna är så skraltiga att det står bilar märkt ”Äldreliv” utanför huset titt som tätt och det crampar våran style riktigt fett skulle jag säga. Nu håller dom på och bygger ett seniorhus längre bort i parken där vi bor, hoppas några av dom flyttar dit. Ursäkta om jag dissar pensionärer, men dom är sällan trevliga mot en, mest bara misstänksamma. Mycket skulle hjälpa om jag stannade och snackade varje dag men nån av dom, men jag måste kunna få avstå det utan att få konstiga blickar när jag går ut med soporna eller åker hiss.

Puff

Vecka 18 (17+6)

Igårkväll, efter en helt sagolikt skön, varm och solig helg, fick sambon känna Bubblan puffa i magen. Jorå, det är sant! Sambon blev minst sagt överraskad kan jag meddela. På kvällarna ligger jag ofta med en hand mitt på magen (kanske lite med dragning åt höger för att inte missta tarmrörelser som Bubblan). Och det är ju lite svårt då att avgöra om puffen jag känner både känns inuti och utanpå. Så igårkväll fick sambon pröva. Vi satt i soffan i säkert fem minuter och så, precis ovanför blygdbenet, kände jag en puff, tittade på sambon som blev helt till sig och jag frågade: Kände du det där? Han bara: Jaaa-aaa. Så himla häftigt!

På fredag är det RUL, vi är både galet taggade och galet nervösa. Vi har bestämt oss för att inte kolla kön. Men vi har hört att man kan få en video från ultraljudet och jag är lite rädd att vi kommer att kolla sönder den (som man kunde göra med VHS-kassetter ni minns, minns ni?) i våra försök att spana efter om det är en pojke eller flicka.

Allt bara måste vara bra med Bubblan. Vi har ultraljudet på eftermiddagen och sen har vi semester. Jag väljer att tro att de starka fossingarna och knytnävarna vi känner är ett bra förtecken.

Foglossning

Vecka 18 (17+2)

Igår spelade jag golf för första gången i mitt liv. ”Spela” är väl en definitionsfråga men jag ”hålade ut” på alla 9 hål vi spelade. Det var en jobbaktivitet på Fors Golf i Västerhaninge där även dom (läs: jag) utan grönt kort får spela. Vi som inte brukar spela eller inte hade klubbor fick låna. Det var skitkul! Jag är helt överväldigad över att det gick så bra som det gick och att jag faktiskt tog mig fram till green vid varje hål. Rekommenderas verkligen till dom som vill prova på golf utan att göra nån större investering.

Men jag kände av foglossningar, oj oj aj!
Jag kände ju när vi gick att det stack och sved i ljumskarna och över blygdbenet, men inte så att det var outhärdligt. Men när jag kom hem igårkväll och hamnade i soffan på rygg, kände jag hur enormt slut jag var i hela kroppen och det gjort ont bara jag rörde mig lite.

Somnade inte förrän vid kl tre inatt, foglossningarna tillsammans med envisa sammandragningar och en hel del gaser i magen gjorde att det var omöjligt att hitta en bra sovställning. Vid tvåtiden gick jag på toa och då pyste all luft ut och efter det kändes det hundra gånger bättre.

Eftersom jag vet att foglossningar inte är farligt så orkade jag liksom inte med att ta det lugnt igår. Det är helt ok idag att jag har lite ont fortfarande, om än inte lika mycket. Jag har också ordentlig träningsvärk, men så otränad som jag är så var det bara bra att jag fick röra på mig.

Trött idag, ikväll ska jag bara ta det lugnt hemma. Enda aktiviteterna blir att tvätta lite och laga mat. Skönt.

Oväntat

Vecka 18 (17+0)

Vanliga frågor och kommentarer jag fått hittills som gravid och som jag kanske inte väntade mig att få.

Ska ni kolla kön? (Från dag 1 vi berättat om graviditeten.)
Har ni kollat kön?
Vet ni vad det blir för kön?
Nu syns det ju!
Vad stor magen är!
Hur mår du? (fint att folk undrar hur jag mår hela tiden, ej van att svara på den frågan känner jag.)
När ska bebisen komma?
Du ser inte gravid ut, du ser bara tjock ut. (När jag frågar om jag ser gravid ut på en bild som skall instagrammas.)
Hur många kilo har du gått upp?

Mina svar har oftast blivit ”Jag vet inte.”, ”OK.” eller ”Kanske.”.

Vad har ni fått för frågor och kommentarer sen ni blev gravida som ni inte var beredda på? Komplimanger? Förklädda förolämpningar?

 

I full galopp

Nu har vi varit och lyssnat på en liten häst i full galopp. Eller så lät det åtminstone när barnmorskan hade lagt dopplern på magen och lokaliserat Bubblan. Hjärtat slog så fint, pickade på med 149 slag i minuten. Åh så rörda, lättade och lyckliga vi blev! Bubblan mår, vad vi vet såhär långt, alldeles prima!

Vår nya barnmorska kändes helt perfekt. Lugn, informativ, positiv och trevlig. Är glad att vi fått henne! Hon tog mitt blodtryck som fortfarande var bra och så pratade vi lite om olika saker vi funderat över. Jag nämnde mina nässelutslag och hon tyckte jag skulle ta antihistamin om det blev jobbigt. Jag köpte Loratodin på hemvägen och tog faktiskt första tabletten redan ikväll då det blossade upp över benen. Jag nämnde mina sammandragningar. De var rätt så starka i helgen, jag oroade mig lite för urinvägsinfektion. Men hon lugnade mig där också och sa att det var bara om sammandragningarna höll i sig i flera minuter som man kunde misstänka UVI. På vägen hem köpte vi nytt parfymfritt sköljmedel och hudkräm för känslig hud, vill testa om det är det som framkallar nässelutslagen.

Vi planerade in en ny tid på MVC i vecka 25 och så ska jag gå på mammaträff (vecka 20-träff) nästa onsdag, det ser jag fram emot!

En alldeles underbar dag blev det. Lilla hjärtat i min mage som slog så fint, det kändes helt underbart!

Klåda

Vecka 17 (16+6)

Den här jäkla nässelfebern alltså, den gäckar mig. För den har varit helt som bortblåst hela helgen när vi inte varit hemma, och så imorse vaknade jag av värsta utslagsattacken på mina vader. Det håller sig enbart till vaderna, kanske nåt enstaka utslag på insida lår, nån gång även på överarmarna, men alltid på vaderna. Skumt. Nu vill jag ju veta vad i vårt hem som orsaker utslagen. Läste någonstans att man inte kan få nässelutslag på grund av tvätt- eller sköljmedel, men jag åt inte nånting efter att vi kom hem igårkväll, så vad skulle annars kunna vara orsaken? Just det att jag vaknade nån gång inatt av att det kliade också, och sen bröt det ut i morse när jag stigit upp.

Idag ska vi till vår nya barnmorska. Det ska bli skönt att få träffa henne äntligen och ställa lite frågor om olika saker, bland annat dessa utslag. Är också lite nyfiken på vilken blodgrupp jag har, har inte brytt mig om att fråga innan. Sen hoppas jag att dom kollar urinprov, för ibland kan mina kvällssammandragningar göra lite ont och svida, och jag vill gärna inte gå med en urinvägsinfektion längre än nödvändigt.

Och så ska vi få lyssna på fosterljuden. Jag är nervös. Det kommer att bli första beviset sen vecka 9 att Bubblan lever och mår bra, om vi inte räknar att magen växt riktigt ordentligt och så, men ändå. Kl 16 alltså. Kommer väl rapport imorgon.

Kram till er!