Ruvardag 14

BIM+2

Symptom:
mensvärk som kommer och går.
ömma bröstvårtor.
stick i ljumskarna.

Har läst på en del bloggar och sett att de ansett ruvardag 14 vara BIM-dagen. Men jag gissar det gäller för dom som plockat ägg på CD 12. Jag gjorde det redan på CD 10. Idag var det två veckor sedan Bubblan sattes in och jag undrar så hur hen mår därinne, om hen har bestämt sig för att stanna eller håller på att packa sin flyttlådor. Kanske borde ringa Skatteverket och kolla om Bubblan adressändrat.

Skämt åsido är jag sjukt nervös; har hög puls, svettas och är torr i munnen. På vägen till jobbet kom det en ordentlig mensvärksomgång, det sved och stack och jag kände hur något rann till och då är det nästan tortyr att veta att man har ett par tunnelbanestationer kvar, en kort promenad till jobbet och tre trappor innan man får gå på toa. Lyckligtvis var det ingen förändring sen igår. Det är inte ofärgat, det är det inte, men det är inget mer än Lutinus som kommer ut och det är nån slags gulbeige färg.

Jag pendlar mellan att vara 100 % säker på att nu är jag gravid, till att det bara är Lutinus-effekten som gör att mensen dröjer. Men med tanke på att jag tagit Crinone två gånger och Lutinus en gång förut, och det aldrig påverkat mensens ankomst, så funderar man ju. Men den kan ju komma idag, kl är bara halv tio, allt eller inget kan hända.

När jag går på toa vågar jag inte ta i, känner ni igen det? Inte för att jag är rädd att Bubblan ska lossna, utan för att det ska framkalla mensen. Men det är ju heltokigt för om den kommer så var den ju redan på väg liksom.

Börjar blir smått galen. 

Ruvardag 13

BIM+1

Igårkväll kom det en liten blödning till. Jag som hade varit så glad hela dagen. Allt faller liksom, hela min allmänhälsa försämras på en sekund. Jag blir arg, irriterad, matt och kallsvettas. När jag satte in sista Lutinus-tabletten kl 22 var det såklart brunrött på applikatorn.

Och så idag – borta! Alltså inget nytt blod utan bara det som måste komma ut liksom. Vad fan pysslar kroppen med?

Symptom:
molande mensvärk som kommer och går. Den var rätt stark och ihärdig igårkväll.
Jag kan inte avgöra om mina bröst är ömma av sig själva eller om jag klämt och känt för mycket på dom så det gör ont. Bröstvårtorna är känsliga.
Dessutom, ett symptom som jag bara sett att folk har skrivit men inte riktigt fattat vad dom menar eller hur det känns, men man kanske måste vara med om det för att förstå vad det beskriver: ilningar i ljumskarna. Precis innanför och nedanför höftbenen. Sticker till ibland.

På lördag, ruvardag 15 ska vi tjuvtesta. Får hjärtklappning bara av att skriva det.

Ruvardag 12

BIM. Sex dagar kvar till TD.

Inget mer blod har kommit under natten. Det kom inget blod när jag satte in morgonens Lutinus-tablett. Hade inte kommit något blod under vägen till jobbet. Kom inget blod när jag var på toa nyss. Har haft lätt mensvärk sedan i måndags nu. Jag glömmer nästan bort att andas.

Påsken, eller Vi hade i alla fall tur med vädret

Var ska jag börja? Man ska inte vänta en hel vecka med att blogga, det blir för mycket att skriva då. Nästan så att jag skulle behöva skriva ett abstract om det här inlägget.

Det här inlägget kommer att handla om att jag fick en panikgråtattack efter ett hemskt tandläkarbesök i torsdags, var magsjuk på fredag och lördag och förkyld på söndag, måndag och tisdag. Dessutom var jag illamående och hade feber till och från hela påskhelgen. Igår på ruvardag 11, 14 dagar efter ÄL, fick jag en mindre blödning.
Men vi hade iallafall tur med vädret.

I torsdags skulle jag alltså till tandläkaren för sista gången på ett bra tag för att sätta in en krona. Det skulle gå på en halvtimme och ej vara jobbigt. Jo pyttsan! Fästet på kronan satt långt under tandköttet som blödde och blödde och den kunde inte fästas så länge som det blödde. Till slut gick bedövningen ur och det ilande i tanden som uppstod då var inte av denna värld. Nya bedövningssprutor och nytt försök till blodstillande. Jag kände hur hjärtat slog och slog och jag höll en hand på min mage och tänkte ”Lilla Bubblan, det är inget farligt, stanna kvar snälla”. När det äntligen var klart var jag genomsvettig. 5000 kr fattigare stegade jag ut från tandis, ringde min sambo och började tokböla. Tur solen sken så mina solglajer skymde det mesta. Så himla hemskt. Har fortfarande lite ömhet kvar i tandköttet, hoppas det läker snart.

På långfredagen begav vi oss norrut till pappa, kände mig lite risig i magen på vägen och det behövdes ett akut toastopp under vägen, men så kan det ju vara ibland. Väl framme kände jag mig lite illamående men tänkte att det lika gärna kunde vara biverkningar från Lutinus. Efter förrätten vid middagen sa jag dock tack för mig och sen var jag sängliggande till dagen därpå. Jag höll stenhårt emot kräkningar (jag känner att då har man gått över en gräns och sen är maginfluensan ett faktum), men fick springa på toa många gånger under natten. Febern kom och gick.

Det kändes bättre på påskafton och jag kunde äta igen, vi åkte till sommarstugan och från och med mitt på dagen så blev det istället det totalt motsatta läget. Stopp i röret så att säga. Men jag var sååå matt.

På påskdagen mådde jag först fint, fast efter en promenad på ett par km var jag helt slut. Var så deppad över att jag inte orkade sitta ute i solen och läsa, gotta mig i det fina vädret. Ville mest sova och jag var nu förkyld istället. Vid middagen fick jag bara i mig lite, lite och blev illamående igen. Gissa om jag analyserade sönder det här illamåendet som gravidsymptom, samtidigt var det i så fall väldigt tidigt.

På annandag påsk skulle vi åka hem, men vi grillade korv utomhus innan, jag fick stolt i mig en korv med bröd (nästan). Satt sen illamående nästan hela bilresan hem. Dessutom hosta, snuva och ont i huvudet.

Igår jobbade jag hemifrån eftersom jag fortfarande var förkyld. Det gick sådär. Jag var så på helspänn eftersom att jag vid förra ruvningen hade fått ordentliga blödningar på den här dagen, ruvardag 11. Jag tror jag kollade trosskyddet 100 gånger igår. Till slut såg jag något som inte var Lutinus-vitt och när jag skulle sätta in eftermiddagstabletten kom det rent blod på applikatorn. Jag ringde min sambo. Han kom hem lite tidigare från jobbet, han kunde inte heller koncentrera sig stackarn. Vid isättning av sista Lutinus-tabletten inför natten var det bara lite koagulerat blod, men det var med tunga hjärtan vi somnade igår.

Ruvardag 6

Symptom: inget annat än de ömma brösten. Nu är det mera brösten än bröstvårtorna som är ömma (vilken galen information jag ger er egentligen, men jag gissar att ni inte tycker det är ett dugg konstigt, right?).

Sista dagen på jobbet innan påskledigt. Funderar på att låta bloggen få påskledigt också, det kanske inte kommer finnas varken tid eller internet där jag ska vara under påsken, jag sitter gärna ensam och skriver här då bloggen är helt privat. Vet förresten era närmaste om era bloggar? Alltså era partners? Min sambo vet inte, och jag vet inte om han skulle förstå heller, jag är rädd att han skulle bli lite besviken på mig, att jag så öppet delar en massa information om oss till människor vi inte känner. Eller så skulle han tycka det var helt ok just därför, jag vet inte. När jag blir gravid (jag säger när, för jag måste ha den inställningen känner jag) då ska jag berätta, kanske för mina bästa vänner också.

Just det, om mindre än en timme är det dags för årets sista (förhoppningsvis) tandläkarbesök. Nu ska en krona på plats, inte mycket att göra då tanden har pajat så många gånger. Strax efter att köra bil är tandläkarbesök min värsta aktivitet, så det ska bli så skönt att få en tand som håller nu. Även om det kostar lika mycket som charter till Mallis.

Ruvardag 4

Symptom:
Ömma bröst och bröstvårtor. Men det har jag haft i en vecka nu snart, alltså sedan äggplockningsdagen, så det måste bero på hormonerna. Jag kan ju omöjligt ha varit gravid när mina ägg var utplockade, haha.
Ont i ryggen, kan bero på att vi var ute och gick länge i söndags och jag är sjukt otränad.
Förstoppad. Jodå, det var jag typ hela förra veckan men det ”löste sig” igår haha, tur det finns starkt kaffe på jobbet. Sorry för äcklig information.

Jobbet:
Äntligen startar projektet som jag väntat på att få projektleda i över ett år nu. Projektuppstart imorgon och jag känner mig taggad, mycket för att jag känner att mina kollegor litar på mig, att jag får jobbet gjort. Härlig känsla.
Det där större kundansvaret som jag och en annan kollega skulle få på grund av att en säljare skulle sluta, det bara försvann puts väck då ledningen vips presenterade en ny säljare, som skall börja typ imorgon. Jag kan känna mig lite överkörd där faktiskt. Först ger man mig ett uppdrag jag inte kan säga nej till fast jag inte kände mig redo, sen hux flux är det andra bud som gäller. Jag hade ju faktiskt förberett mig för det här nya ansvaret, jag tyckte det var rätt illa gjort faktiskt. Jag kan förstå att man ville hålla nyanställningen hemlig för säljaren som sa upp sig, men dom kunde väl berättat för oss två som  skulle ”låtsas” ta över. Dåligt gjort måste jag säga.

Annars då?
Jag mår fint. Ikväll ska jag på Gondolen och dricka drinkar med mina fina bästisar. Det ryktas om att dom har goda alkoholfria drinkar där. Jag och sambon är så kära så det är lite töntigt nästan. Vi går och ger kärleksförklaringar till varann stup i kvarten (ej överdrift). Vi klappar på min mage och viskar ”stanna” till guldägget. Tre jobbdagar kvar (inklusive ett sista tandläkarbesök, blä) och sen får vi påsklov. Ljuvligt!

Tack alla ni som hejar och hoppas och håller tummarna för guldägget. Vilken fin värld jag upptäckte här bland er. Kram!

Ruvar på ett guldägg

Jo, så är det.

Igår sattes ett guldägg av högsta kvalitet in och jag har nu påbörjat den 18 dagar långa ruvarperioden för andra gången. (Oj, nu började jag visst att gråta lite, så stort det känns.)

Allt gick fint igår, av de 8 ägg som plockades i onsdags hade hela 7 ägg delat sig. Ett av dom stod ut i kvalitet, guldägget, och det var det som sattes in. Det var ett jättefint symmetriskt fyrcelligt embryo, det är så fantastiskt att man får se det på bild. Vi fick även se bild på min livmoder där de placerat embryot. Som en vit liten prick låg det där. Hoppas du mår fint där lilla guldägg, stanna nu!!!

De övriga 6 äggen skall nu odlas i några dagar för att se om de fixar en nedfrysning. Men det kommer vi inte få besked om förrän efter påsk. Det här är en ny situation för oss, att få frysa in embryon, så ni som har erfarenheter om det får gärna berätta mera.

Men ärligt talat, om det här guldägget fäster och blir vår efterlängtade bebis, då gör det inget om inget av äggen klarade sig till frysen.

Testdag 9 april, det är en evighet tills dess och det ska bli superskönt att en lång påskhelg kommer emellan så vi får ta det lugnt, bli bortskämda med god mat och dryck hos mina föräldrar och hänga med brorsan, hans tjej och kanske hinna träffa kusinerna också. Men framförallt, att få vara lediga tillsammans.

Den här helgen blir det lugnt hemmafix. Jag har köpt hem chips, dip, alkoholfri cider från Systemet, godis, ostar och igår åt vi räkmackor till middag. Det känns så himla viktigt att få njuta och ha det skönt efter en sån här grej.

Ni är många som besökt bloggen sen igår, jag är så glad över ert intresse och tack för fina, peppande, positiva kommentarer. Jag riktigt längtade efter att sätta mig ned och skriva här nu, även om tårarna blurrar hela datorskärmen för mig 🙂

Kram!

ET

Håll tummarna för att vi får ett guldägg av högsta kvalitet idag och att de andra fem befruktade äggen också mår så pass bra att de kan frysas in. Kl 11 är det dags!

 

Chock – Lättnad – Lycka

Tänk er följande: du har genomfört en äggplockning. Imorgon väntar embryoinsättning förutsatt att något av de åtta äggen har blivit befruktade. Du sitter på ett möte och ser ”dolt nummer” ringa och lämna ett meddelande. Tänk dig den chocken.

Tänk dig sen följande: du ringer upp och lyssnar av meddelandet, med hjärtklappning, sus i öronen och kallsvettig. Jo, det är en barnmorska från RC som har ringt – för att meddela att tiden imorgon för embryoinsättning är ändrad. Puuuuh. Tänk dig den lättnaden.

Tänk dig sedan detta: barnmorskan meddelar också att sex (6!) ägg har befruktats och celldelat sig normalt. Sex ägg! Tänk dig den lyckan!

Glad och ledsen

Igår var det alltså äggplockningsdag. Embryologen räknade till 8 ägg innan vi lämnade operationsrummet, jag hoppas dom hittade nåt till. Vill inte verka förmäten och så, istället vill jag känna att chansen är dubbelt så stor som förra gången. Att fler ägg än två blir befruktade, att alla dessa befruktade ägg har högre kvalitet än de förra två, och att vi kan få lägga ett eller två ägg i frysen. Så även om jag är jätteglad över att vi fick så många ägg, så vill jag inte ropa hej förrän imorgon kl 14 när det är embryoinsättning.

Eller såhär: en tredjedel av mitt jag är helt fantastiskt glad över att det gick så bra, en tredjedel är helt avstängd när det gäller känslor och en tredjedel känner att det inte finns något alls som säger att det ska funka den här gången.

Ni  förstår va?