Passerat datum

Vecka 28 (27+4)

Känns lite speciellt idag, en milstolpe faktiskt. Igår var den dagen i graviditeten som jag förra gången fick en blödning och fick åka in på antenatalen. Efter den veckan blev graviditeten inte alls lika kul, det var ett ständigt oroande för blödningar och sammandragningar och det kan mycket väl ha varit min stress och oro för detta som gjorde att E kom fem veckor för tidigt.
Jag har länge gått med minnet att det var i vecka 29 som den här blödningen kom, men det var tydligen vecka 28. Sån himla tur att det inte var något farligt och att allt gick bra till slut.
Det faktum att jag hittills inte haft någon blödning nu, och heller inte lika mycket och hårda sammandragningar, gör att jag känner mig lite lugnare. Är inte längre lika inställd på att Skruttan kommer för tidigt. Men man vet ju aldrig.

Fredag den 13

Vecka 28 (27+6)

Ja, fredag den 13 alltså. Jag hade det i bakhuvudet men känner mig inte som en skrockfull person till vardags. Som gravid är det andra känslor som styr.

Kl 17 i fredags satt jag på jobbet, råpeppad och laddad för AW med mina bästa vänner som nu börjat jobba igen efter sina mammaledigheter. Hade kvällen innan målat naglarna och kände mig urfin i en ny mörkblå skön klänning.

Mailade sambon att nu drar jag, gick på toa för att fixa frippan och sminket. Drog ned brallorna, satte mig på toa och Pang! En blödning!

Och när jag började kissa kom det mer.

Ringde Förlossningen ganska omgående som tyckte jag kunde komma in. Ringde sambon som fick dra från jobbet, ringde taxi och var nog på Karolinska en halvtimme senare. Bra jobbat med tanke på att jag jobbar vid Norrtull och skulle till Karolinska i Huddinge.

Väl där tog dom urinprov, blodtryck, vikt, och satte på CTG. Fina hjärtslag från Bubblan som bökade på, en del sammandragningar och såklart hög puls på nervvraket till blivande mamman. Sambon dök upp kort därefter.

En läkare kom och gjorde ett gäng gränslöst smärtsamma undersökningar. Först en vanlig gynekologisk undersökning, sen skulle hon rengöra livmodertappen för att utesluta att blodet kom från den. Gjorde så ont att jag höll på att spy. Så kände hon på livmodertappen som var lång och fin, 3,5 cm. Jag var inte öppen alls. Så ett VUL på det, där det konstaterades att blödningen kom inifrån livmodern någonstans. Avslutningsvis ett UL där vi fick se en livlig krabat som nog funderade på vad detta var för typ av fredags-AW, inget hen hade varit med om tidigare. Det gick inte att se varifrån blödningen kom, möjligtvis kan det ha varit en bit från moderkakan som lossnat, men det var inget som syntes på ultraljudet. Jag hade slutat blöda som tur var, men blev kvar för observation över natten på antenatalen (avd för gravida).

Vi fick informationen att om det var en påbörjad moderkaksavlossning kunde det börja blöda mer senare och då kanske dom var tvungna att plocka ut Bubblan fort som attan med kejsarsnitt. Jag tänkte: vi som inte ens köpt barnvagn. Herregud så mycket konstiga tankar som far genom huvudet vid såna här situationer.

Jag blev kvar på antenatalen till igår kl 14. Suck! Hela helgen på sjukhus, så jäkla surt. Men allt för Bubblan såklart.

Jag blödde inget mer sen, alltså rött färskt blod. Det koagulerade är fortfarande på väg ut. Varje förmiddag och kväll mätte dom CTG och Bubblans hjärta är en maskin, däremot blev dom lite oroliga för mina sammandragningar, att livmodern var så hård.

Lite konstigt var det att barnmorskorna varje dag lugnade mig att allt såg bra ut och att ”då får du nog åka hem idag”, så kom läkarna och ville jag skulle stanna en natt till. Det var på vippen att jag blev kvar till idag faktiskt, men så fick jag ändå komma hem.

Tyvärr gjorde det lite halvosäkra beskedet att jag inte kom hem lugnad och med goda nyheter att allt nu var ok, istället blev jag för första gången på hela helgen orolig och nedstämd. Oroade mig för livmodern som var fortsatt öm och hård, vilket inte alls var så konstigt egentligen med tanke på hur mycket alla (inkl jag själv) hade klämt och känt på den under helgen. Blev faktiskt uppmanad att inte ta så mycket på magen, lättare sagt än gjort vill jag meddela. Stressen har säkert orsakat fler sammandragningar än vanligt, och så har dessa oroat mig, en jäkla ond cirkel.

På detta verkar livmodern vara inne i en växtfas för det har dragit i ligamenten och ömmat ända ner i fiffin.

Fick rådet att ta det lugnt så idag är jag hemma från jobbet. Livmodern känns bättre idag, har dock inte velat känna på den för mycket men det gick att sova på sidan inatt utan att det ömmade för mycket.

Något som har lugnat mig under hela helgen: Bubblans OS i gympa. Jäklar vad hen har bökat runt.

Har också fokuserat på vad jag ska tänka på att ta med inför/till förlossningen: EGEN MAT! Den glutenfria maten var även fri från mjölk, soja, ägg och allt annat allergent du kan tänka dig. Smakade noll! Blä!

Mina gravidtights jag hade till klänningen visade sig vara det skönaste jag kunde ha på mig. Dom värmde, var mjuka och höll bindan på plats.

Väl hemma igår hann vi med två saker innan läggdags, rösta och beställa barnvagn. Nytta och nöje!

Grät sen. Mycket. Tänkte på att jag redan förberett mig för att Bubblan skulle komma för tidigt, extremt för tidigt. Att vi skulle tillbringa ett par månader på neonatalen. Imorgon är det ny vecka och nu känner jag att bara Bubblan håller sig kvar till och med vecka 30 är jag lugn.

Världens längsta inlägg, har fortfarande mer att säga om detta, men det får komma senare. Nu ska jag kolla på dålig förmiddagsteve och äta äpple.