Förlossningsföreläsning

Vecka 29 (28+2)

Igårkväll, mellan sambons juristkonsultation och simkurs, lyckades vi klämma in att gå på förlossningsföreläsning på Karolinska. Två väldigt duktiga barnmorskor på Karolinska i Huddinge föreläste för ett 50-tal stormagade kvinnor + partners. Kändes nästan surrealistiskt att befinna sig i samma rum som så många andra höggravida kvinnor. Toakön blev lång till damernas i pausen. Kanske var nån av mina bloggläsare där?

Barnmorskorna gick igenom steg för steg hur en normal förlossning går till. De pratade också om vad som händer om allt inte går som det ska, utan att skrämma upp oss (mig), vilket var bra. De pratade om de olika faserna av förlossningen, om vad som kännetecknar dom och hur man kan må. Olika typer av smärtlindring, vad de innebär, fördelar och nackdelar och i vilka olika faser av förlossningen som de passar bäst. Vi fick också information om vad som händer efter förlossningen och de första dagarna hemma, vart man vänder sig om exempelvis inte amningen fungerar.

Det var väldigt bra och informativt, men för mig blev det lite känslosamt att återigen se bilder från förlossningsmottagningen. Jag kände igen gardinerna från rummen och personalen. De berättade om hur man tar sig till förlossningen, jotack, det vet vi redan.

Men summa summarum var det en väldigt bra föreläsning och ni som har det framför er, missa det inte.

Om två timmar är det dags för ultraljud, har inställningen att allt kommer att se bra ut!

Brio Happy

Vecka 29 (28+0)

Ny vecka!

Åkte till jobbet idag och hämtade datorn. Tog det extremt lugnt hela vägen dit och satt och vilade i repan på jobbet och tog en kaffe, snackade med kollegorna och laddade inför hemfärd. En snäll kollega gick de 60 trappstegen upp till min arbetsplats och hämtade min dator. Vi har tyvärr inte hiss 😦

Livmodern bråkade inte alls så mycket som jag trodde, det var mer ligamenten som protesterade, det högg och ilade mer än vanligt. Känns som att mina foglossningar blivit värre av allt säng- och soffliggande de senaste dagarna. Har väldigt ont på nätterna och det är svårt att röra på sig.

Igår fick jag även ett SMS från Karolinska med en kallelse till ultraljud på torsdag. Så en uppföljning blir det alltså och det känns tryggt.

Vi beställde alltså vår Brio Happy i färgen Classic Deep Ocean i söndags. Det stod att det var en beställningsvara med 2 veckors leveranstid och det kände vi var helt ok. Döm om vår förvåning när det i bekräftelsemailet stod att produkterna vi beställt kommer till vår brevlåda inom 2-4 arbetsdagar. Hihi, ska bli roligt att se postgubben trycka in en kombivagn i vårt brevfack 🙂 Såhär ser den ut, enda skillnaden från den vi beställde är att den har knäledshandtag istället för teleskophandtag som på bilderna.

Som ni märker är jag redan på bättre humör och jag tror det har mycket att göra med hur bra det gick att åka till jobbet. Var och kollade i trosan precis innan jag åkte, så fort jag kom till jobbet och sen så fort jag kom hem igen. Inte tillstymmelse till blod och heller inte så farliga sammandragningar under resan. Nu kan jag jobba på i lugn och ro hemma och förhoppningsvis får vi goda besked på ultraljudet på torsdag. Tack för era peppande ord.

Fredag den 13

Vecka 28 (27+6)

Ja, fredag den 13 alltså. Jag hade det i bakhuvudet men känner mig inte som en skrockfull person till vardags. Som gravid är det andra känslor som styr.

Kl 17 i fredags satt jag på jobbet, råpeppad och laddad för AW med mina bästa vänner som nu börjat jobba igen efter sina mammaledigheter. Hade kvällen innan målat naglarna och kände mig urfin i en ny mörkblå skön klänning.

Mailade sambon att nu drar jag, gick på toa för att fixa frippan och sminket. Drog ned brallorna, satte mig på toa och Pang! En blödning!

Och när jag började kissa kom det mer.

Ringde Förlossningen ganska omgående som tyckte jag kunde komma in. Ringde sambon som fick dra från jobbet, ringde taxi och var nog på Karolinska en halvtimme senare. Bra jobbat med tanke på att jag jobbar vid Norrtull och skulle till Karolinska i Huddinge.

Väl där tog dom urinprov, blodtryck, vikt, och satte på CTG. Fina hjärtslag från Bubblan som bökade på, en del sammandragningar och såklart hög puls på nervvraket till blivande mamman. Sambon dök upp kort därefter.

En läkare kom och gjorde ett gäng gränslöst smärtsamma undersökningar. Först en vanlig gynekologisk undersökning, sen skulle hon rengöra livmodertappen för att utesluta att blodet kom från den. Gjorde så ont att jag höll på att spy. Så kände hon på livmodertappen som var lång och fin, 3,5 cm. Jag var inte öppen alls. Så ett VUL på det, där det konstaterades att blödningen kom inifrån livmodern någonstans. Avslutningsvis ett UL där vi fick se en livlig krabat som nog funderade på vad detta var för typ av fredags-AW, inget hen hade varit med om tidigare. Det gick inte att se varifrån blödningen kom, möjligtvis kan det ha varit en bit från moderkakan som lossnat, men det var inget som syntes på ultraljudet. Jag hade slutat blöda som tur var, men blev kvar för observation över natten på antenatalen (avd för gravida).

Vi fick informationen att om det var en påbörjad moderkaksavlossning kunde det börja blöda mer senare och då kanske dom var tvungna att plocka ut Bubblan fort som attan med kejsarsnitt. Jag tänkte: vi som inte ens köpt barnvagn. Herregud så mycket konstiga tankar som far genom huvudet vid såna här situationer.

Jag blev kvar på antenatalen till igår kl 14. Suck! Hela helgen på sjukhus, så jäkla surt. Men allt för Bubblan såklart.

Jag blödde inget mer sen, alltså rött färskt blod. Det koagulerade är fortfarande på väg ut. Varje förmiddag och kväll mätte dom CTG och Bubblans hjärta är en maskin, däremot blev dom lite oroliga för mina sammandragningar, att livmodern var så hård.

Lite konstigt var det att barnmorskorna varje dag lugnade mig att allt såg bra ut och att ”då får du nog åka hem idag”, så kom läkarna och ville jag skulle stanna en natt till. Det var på vippen att jag blev kvar till idag faktiskt, men så fick jag ändå komma hem.

Tyvärr gjorde det lite halvosäkra beskedet att jag inte kom hem lugnad och med goda nyheter att allt nu var ok, istället blev jag för första gången på hela helgen orolig och nedstämd. Oroade mig för livmodern som var fortsatt öm och hård, vilket inte alls var så konstigt egentligen med tanke på hur mycket alla (inkl jag själv) hade klämt och känt på den under helgen. Blev faktiskt uppmanad att inte ta så mycket på magen, lättare sagt än gjort vill jag meddela. Stressen har säkert orsakat fler sammandragningar än vanligt, och så har dessa oroat mig, en jäkla ond cirkel.

På detta verkar livmodern vara inne i en växtfas för det har dragit i ligamenten och ömmat ända ner i fiffin.

Fick rådet att ta det lugnt så idag är jag hemma från jobbet. Livmodern känns bättre idag, har dock inte velat känna på den för mycket men det gick att sova på sidan inatt utan att det ömmade för mycket.

Något som har lugnat mig under hela helgen: Bubblans OS i gympa. Jäklar vad hen har bökat runt.

Har också fokuserat på vad jag ska tänka på att ta med inför/till förlossningen: EGEN MAT! Den glutenfria maten var även fri från mjölk, soja, ägg och allt annat allergent du kan tänka dig. Smakade noll! Blä!

Mina gravidtights jag hade till klänningen visade sig vara det skönaste jag kunde ha på mig. Dom värmde, var mjuka och höll bindan på plats.

Väl hemma igår hann vi med två saker innan läggdags, rösta och beställa barnvagn. Nytta och nöje!

Grät sen. Mycket. Tänkte på att jag redan förberett mig för att Bubblan skulle komma för tidigt, extremt för tidigt. Att vi skulle tillbringa ett par månader på neonatalen. Imorgon är det ny vecka och nu känner jag att bara Bubblan håller sig kvar till och med vecka 30 är jag lugn.

Världens längsta inlägg, har fortfarande mer att säga om detta, men det får komma senare. Nu ska jag kolla på dålig förmiddagsteve och äta äpple.

Rutinbesök MVC, vecka 25

Vecka 25 (24+6)

Rutinbesöket hos barnmorskan idag kan sammanfattas som normalt, bra och fint. Jag blir så trygg av att samla på mig sådan information, det lugnar mig så i graviditeten.

Mitt symfys-fundus-mått mättes för första gången. 24 cm efter 25 hela veckor. Pricken hamnade precis över normalkurvan.
Socker 4,1.
Järnvärde 114. Har alltså gått ned (hade 129 i vecka 12).
Blodtryck 125/65, lågt och bra.

Och Bubblans hjärta som pickade på i stabila 135 slag/minut. Bubblan håller sig till höger, ligger och putar där, vilket vi definitivt märkt genom skidbacken som magen liknar när livmodern drar ihop sig. Klart Bubblan får hålla till höger om hen vill, det kanske ploppar ut en liten folkpartist, man vet aldrig.

Jag tog upp mina nässelutslag också, barnmorskan tyckte inte det var någon fara på taket, men för säkerhets skull skulle hon höra med läkaren om det kunde finnas någon vettig förklaring. Annars var det bara att fortsätta med antihistamin om det blev jobbigt.
Massa nya datum som blev bokade.
Nytt rutinbesök på MVC i vecka 30.
Förlossningsföreläsning på Karolinska i Huddinge.
Amningsföreläsning på MVC.
Introduktion till Profylaxandning på MVC.
TUL i vecka 33, alltså om 7 veckor, känns som snaaaart!

Det enda negativa kan jag säga är att nu har jag varit på fyra besök på MVC (inkl rutinultraljudet) och vi har träffat fyra olika barnmorskor. Fina barnmorskor hela tiden, inget fel alls så, men jag hade nog tänkt att man vid det här laget skulle ha hunnit jobba fram en relation med sin barnmorska, att det hade känts familjärt att komma dit. Nu har ju detta berott på att en har slutat och att vår barnmorska var sjuk just igår, men ändå. Känns oerhört skönt då att allt ser så bra ut, att det är det enda jag har att gnälla på 🙂